I mitt pågående avhandlingsprojekt låter jag översättningsbegreppet bli en ingång till frågan hur nittonhundratalets (västerländska) teologi har tagit itu med teologins roll och möjlighetsbetingelser i nihilismens tidsålder. Hur kan den kristna teologin aktualiseras och bli relevant för vår samtid – genom att starkt värna om traditionens integritet, eller genom att "översätta" kristendomen för en värld som står utanför den kristna traditionens språk? Kan man tänka sig att frågan är felställd, att det finns en tredje väg som inte gör avkall på någon av dessa poler? Nyckelord kan sägas vara: nihilism, översättning, universalitet/partikularitet.